NU

Hur tolkar man ögonblicket? Frågan blev aktuell när jag i min facebookgrupp anmälde mig till att brodera ett  ATC på temat ÖGONBLICKET. Mina tankar gick raskt tillbaka till det härliga  ögonblick när jag och maken tillsammans med  kamraterna M och E cyklade längs Medelhavet från San Lorenso al Mare till San Remo. Den gamla järnvägsbanken är numera en bekväm och vacker cykelväg. Ibland far man genom tunnlar som ger skön svalka och speciellt ljus. DÅ när vi flög igenom en tunnel och jag inte kunde låta bli att sjunga/vråla Volare - det var ögonblicket jag ville förmedla. Så blev det och det är en skön minnesbild. Men inte gav det uttryck för just ett ögonblick. 

På min kurs i filosofi pratar vi just nu om kyrkofadern Augustinus  354 - 430. Vårt intresse för hans filosofi handlar om hans försök att slå fast vad tid är. " När jag tänker på tiden så vet jag vad det är , men om du ber mig förklara den så kan jag inte." 

Sen har han en mycket spännande och intressant utläggning om hur man skulle kunna förklara den. Den förklaringen har sen gett upphov till nya intressanta tankar hos tex Henri Bergson och M Proust! 

Nåväl inspirerad av Augustinus utsaga att tiden är bara NU, allt annat är minnen och förväntningar så kunde jag ju inte annat än att konstatera att Volare-stunden var ett minne och att det var NU jag skulle fånga. Så här blev det:

  och mer nöjd är jag med denna:

I ett fint kuvert kom sen detta ögonblick till mig från Åsa Olsenmyr, som broderat och gjort decupage. fint! Ett sant ögonblick.

Hösten är så underbart färgrik. På promenaden i Tantolunden fångade jag flera röda ljuvliga färger. Och en av mina musikfavoriter har också inspirerats. se så härlig Di Levas affisch är!

 Efter promenaden är det skönt att få njuta av gott te och en bra bok. Tjocka böcker är härliga och tunna böcker är ofta lyrisk levnadsvisdom. Båda författarna rekommenderas: Hans Fallada och  Wislawa Szymborska.