Knoppar och personlighet.

                                   Nu knoppas allt. Förväntan råder och jag vill sitta och 

                                    vakta tills det spricker ut och visar sig i sin fulla prakt.

                                   Jättevallmon som inte blommat på två år pga olycksfall 

                                    av barnbarn. ( Dum placering i rabatten!)

                                 

                                     Mammas pion som trots att vi slarvar med orgräsrenset, 

                                     eller kanske tack vare det, blommar oförtrutet varje år.

                                  

                                      Löjtnantshjärtat som så graciöst skjuter upp sina 

                                      rosa hjärtan och bara suger till sig blickarna.

                                   

                                       Och så kaprifolen i vars snurriga trassel av stammar 

                                       och grenar ett fågelbo är placerat. Doften från blommorna

                                        berusar och förför och man kan lova vad som helst 

                                       när man känner den!

                                   

                                       Och rosenbusken som är översållad av små knoppar

                                       som snart kommer att dofta puder.

                                   

                                       Och så till sist en beskrivning av kreativa människors 

                                        personlighet.  Jag vill gärna kallas kreativ.

                                        Men skulle vilja vara mera ordningssam och planerad. 

                                        Ha några principer som jag inte vek av från och bli betraktaD

                                        Som en pålitlig människa.

                                  

En lök

När jag hade gått in i väggen och var trött på allt och alla, tyckte jag att löken var en fin och innehållsrik form och bild för allt det som jag då utforskade i mitt inre. En lök består av det ena skalet efter det andra, som en gång var nytt och frächt och nu blivit gammalt. Längst inne i löken finns det sanna ursprunget. Jag trodde att jag kunde hitta min innersta kärna, kanske jag har det, vet inte säkert.
Nu när jag är tillbaka i livet, så känner jag så ömhet när jag ser en gammal lök... Jag älskar att planetra amaryllislökar och påsk- och pingstliljelökar. Ur bruna gamla torra höljen spirar efter en viloperiod de vackraste blommor och gröna lansettblad. Igår kväll sydde jag mig en lök. Bara för att testa. Den är mjuk och fylld med polyestervadd och har lite för mörkt gröna blad för att kännas riktig. Men det var roligt att med tyg och tråd och nål skapa en form och göra en lök. Tänk vad man kan!