"Det är bara att följa lemmeltåget", hörde jag en kvinna säga till sin väninna. I snöslasket från pendeltågsstationen tog vi oss mycket samlat till Svenska mässan där flaggorna fladdrade så svenskt för oss. Lång kö till kappinlämningen och lång kö för att köpa biljett var det men överallt mycket god stämning.
Det gäller att få en överblick över läget när man träder in i en lokal med så många aktiviteter och många aktiva engagerade människor. Lite från ovan kunde man se att det fanns områden där man kunde köpa, se och lära sig om pärlor och stenar. Ett annat område där alla universums färger fanns på små tygpaket, som så småningom skulle bli quiltar. Garner och trådar i alla olika grovlekar, färger och material. Bara färgerna gör mig villig att handla. 
Tom vackra planscher på knappar till en kappa som man då på 50-talet (?) antagligen kunde får i olika kulörer. Det var så fint. Jag gillar knappar!
Ångrar att jag inte köpte 1 hg. Men klokt och förståndigt tänkte jag DÅ att jag har ju så många redan. Men nu skulle jag gärna ha haft den där påsen bara för att den var så vacker.Men med mig hem hade jag ändå vackra trådar och silkiga garner och några nya roliga tyger att leka med på arbetsbordet. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar