Nåldynor

När jag sätter nålen i ett tyg är det en njutning och början på en meditation. Det räcker, men det är också fantastiskt om det blir något. Att sy med vitt eller naturfärgat garn på vit vadmal, gärna med en bit spets eller ett gammalt monogram eller en vacker gammal textil av något slag skänker fler dimensioner åt stygnandet. Kan jag dessutom ha någon som kan tänkas ta emot resultatet av mina stygn känns det extra bra. Jag vill visa några av mina nåldynor här:

Den här nådynan är sydd till en kär körkamrat. Jag var bjuden på en trevlig soppkväll med "gamla" korister. Vi pulsade fram i djupa snön för att mötas av ljus och värme och goda samtal. Då hade jag den med istället för tulpaner.

Till Johanna i Västerås sydde jag denna. Jag deltog i ett projekt på bloggen och Johanna och jag skulle göra något till varandra. Detta blev mitt bidrag till min okända vän i V-s.

Till min allra käraste väns dotter, på en av hennes födelsedagar gjorde jag denna. Jag tycker om att knyta samman människor i släkt och bekantskapskrets genom mitt broderi.

Den här nåldynan gjorde jag till min systerdotter. På den har jag fäst en spets virkad av min mormor och min systerdotters mormors mor Signe. Dessutom har jag sytt fast ett monogram från ett av mormors lakan. Monogrammet har förstås mormor broderat i vitt broderi. Nåldynan blev ett resultat av både mosters och mormorsmors arbete. Man kan ju inte ha hur många nåldynor som helst, men de är så roliga att göra!