Muller över havet.

Pionerna är också nästan överblommade. De lutar sig så tungt över jorden. Jag måste få se dem i deras hemliga öga och klipper av en blommat sätter i stora kaffekoppen. Då kommer L med ett hassleskottsom han ryckt upp ur rosenrabatten.. Se nöten och roten och stammen och bladen! Och allt detta utan att vi grävt och gödslat och klappat och stoppat om. Fantastiskt!

Det gick så fort! Jag hann knappt njuta av mina många vallmoblommor. Veckan före midsommar stod de i fullaste prakt. Varmt och fint väder. Och så kom edt ett regn precis innan jag kom ut till grönskan, men skönheten fanns ju kvar om än lite bedagad.


Om aftonen med lite jordiga fingrar är det skönt att bara låta tankarna och trådarna rinna utan planering. En ny liten nåldyna med sköna knappar som skimrar. Funderar över livet och vad som komma skall. Ute står träden höga och mörka. Det mullrar över havet. Allt och inget ligger framför mig.