Ensam i stan

Tänk vad man kan känna sig övergiven när ingen är kvar hemma utan har åkt till landet. Och då är det ändå så att man varit helt införstådd med det hela och tom tyckt att det är helt ok! Ensamhet som ibland kan vara så eftertraktad - att få vara ifred! Men hemma mötte mig dessa fina plantor. De gjorde mig glad och ska få bättre krukor och god jord och i höst förhoppningsvis titta på mig med sina svarta ögon.`

Och inte ska jag prata ensamhet. Häromdagen i lådan låg ett brev och ett vackert kort. Det ena ett tack försenast med det vackraste hjärta jag sett! Och jag har sett många i olika storlekar och utföranden. Hjärtat är nog den vanligaste formen och symbolen i konsthantverk och handarbete. Men detta hjärta från min allra bästa vän! Det är det vackraste!
Knapparna och frimärksburken kom dagen efter som tack tack för en liten tjänst. En vän som har hittat användning och glädje av gamla frimärken. Knapparna ska få pryda fickan på min nya röda sommarklänning.
Kortet med den vackra folkdräkten på och de kära orden på var från vännen jag "ärvt" av min syster. Vi var häromdagen och tittade på HV´s studenters arbeten som visades hos Almgrens sidenväferi. Inspirerande och sköna, mycket bra för gamala vänner! Gå dit och titta. Vacker miljö och gamla redskap och så unga människors skapande!

Så vem är jag som gnäller!? Nej nu önskar jag att alla ensamma och flersamma får vara ifred så mycket eller så litet de vill dessa arbetsfria dagar. Nu när vår natur är som skirast och vackrast, tycker ialla fall jag.