I mammas lägenhet, som nu snart är alldeles tom på både saker och minnen, finns denna fina raritet kvar. Jag skulle gärna ta den med mig, men den hör till inventarierna. I den plingade det till och en siffra visade sig, som tecken på var det behövdes hjälp eller uppassning. Tänk så härligt att ha en Rut, som kom när det behövdes. Vilket liv levde den som ringde på knappen istället för att själv gå ut i köket sätta på kaffet eller hämta boken från sängbordet? Och hur hade Rut det som huserade i köket - litet och trångt och utan ordentliga arbetsytor. Jungfrukammaren var liten men ljus och gränsade till köket och plingandet. Det var andra tider.
Roligt att tänka på när så här när sista flyttlasset gått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar