Gott slut på detta året!

Att brodera... Den bästa avkopplingen som finns. Under juldagarna har jag avslutat ett litet arbete som mamma påbörjat någon gång för länge sen. Det blev nog något annat än vad det var tänkt som. Men som en liten smal löpare med en av mammas trähästar på är den en länk tillbaka till barndomens jular. Jag är inte melankolisk eller sentimental bara tacksam över att jag har så mycket härligt att minnas! Och broderandet skapar utrymme för dessa mina egna utflykter bort från shopping och stress och rulltrappor.
Fick höra min musikönskan i radions P2 onsdagen före jul. När jag var liten så blåstes julen in på Börstrappan i Gamla stan. mamma och jag lyssnade på det. Det var så högtidligt och länge sen. Och nu fick jag höra det igen! Tack för det Sveriges radio!

Älskar gamla redskap

Att flytta efter att ha bott på en och samma plats i 58 år är en stor sak. Ett helt liv ska packas och flyttas till nya lådor, skåp och platser. Nycklar som förlorat sina nyckelhål hittas och gamla nyckelhål saknar sina nycklar. Minnesmoln rörs upp och vi säger oh! och ah! Små smulor av händelser avslöjas i gamla askar och sköra pappersomslag. Kassabok från 1959, man räknade fem- och tioöringar! Det är bara att acceptera att föräldragererationen är föränderlig och fortfarande hänger med!
"Ta vad ni vill ha, jag har inte plats för allt", erbjuder generöst och hoppfullt kära svärmor. Och vi tackar men... vi har... vi får inte plats...! Det känns förskräckligt bortskämt. Barnbarnen övertalas att ta hand om Höganäskrukor och farfars grogglas. Men ett rånjärn och en gammal röd björntrådrulle får det att spraka till i det egna minnets dunkel. Tänk om jag kunde göra Ellys rullar som mormor bjöd på till fest! Ja tack!