Lövet är på G!

Söndagen gav tid och inspiration till lövarbetet. Jag har tänkt och funderat och skissat och prövat många olika idéer. Igår kändes det alldeles fantastiskt. Det bara flöt ut ur mina fingrar. Garnerna, tygbitarna, formerna och färgerna. Det kan förstås landa i en krasch - det har hänt förr att de vackraste drömmar och visioner bara blev till - ja ingenting. Men löv 508 skall i alla fall lämnas in klart och färdigt i nästa vecka. Det betyder att jag har en rolig, spännande vecka framför mig. Koltrasten är en av mina medarbetare. Sju, åtta stycken sitter i trädet utanför vårt hus. De burrar upp sig och sitter alldeles tysta i kylan. Vi serverar dem äpplen för att de ska skänka oss sin sång senare i vår. Koltrasten kommer att finnas med på mitt löv.

Så här ser den kreativa röran ut:

Det är så roligt!

Paket från EnglandI

I dag låg ett litet men spännande paket i postlådan. Det hade nått mig med hjälp av Royal Mail. Precist och fint adresserat till mig. Jag öppnade det med stor iver. Två små plastlådor med spännande material föll ut. Den ena lådan med naturfärgat innehåll och den andra med grönt. Jag arbetar just nu med mitt löv som ska presenteras, som ett av 1999 andra löv på Liljevalchs till sommaren och Hemslöjdens jubileum. Innehållet i paketet kommer att kunna bidra till detta på ett bra sätt, precis som jag hade tänkt när jag gjorde min beställning.

När man planerar för ett projekt av det här slaget följer ju arbetet en särskild ordning. Hos mig är det en lång mental förberedelsetid. Sen plötsligt en dag så faller poletten ner och jag VET hur det ska bli. Sen gäller det att anpassa idén till genomförandet och en massa frågor dyker upp: Går det att presentera det så som jag vill? Kan man göra så här? Vilket material? Räcker mina kunskaper? I vilken ordning ska jag arbete? Kommer jag att hinna?Så måste jag producera en skiss eller två för att känna att det kan förverkligas. Så följer fas två när jag samlar material- alltför mycket material. Det ska finnas mycket att välja mellan och det ska finnas plats för spontana infall och stundens ingivelse. Nu är det riktigt roligt! Sen får jag gå dar och prova och titta och känna och testa. Passar? - passar inte! Ända till det nästan brinner i knutarna och jag MÅSTE sätta igång om det ska bli något. Men då gäller det. Det får inte bli fel och det gör nästan ont när jag sätter saxen i tyget och tar nålen och tråden och stygnar hit eller dit. Det är så spännande! Nu är jag där!