Det var en kall men fin dag i skärgården. Jag undrar så vad det är som doftar så gott när man går över gräsängarna. Jag vill bara försvinna i doften. Undrar om det är kumarin som Margurite Walfridsson skriver om i sin bok Njut av livet. I vilket fall som helst så känns det härligt att leva med den doften i näsan, blå himmel ovanför mig och grönt gräs under fötterna. Koltrasten hoppar före på jakt efter mask.
Hej Barbro Li. Först idag såg jag en kommentar du lämnat på min blogg för ett par veckor sen. Tack för dina fina och inspirerande ord. Nu blev jag nyfiken på vem du är och hittade hit. Gillar din sydda lök och funderingarna kring den.
SvaraRadera...och dofterna nu, till och med i stan, får en att landa i tillvaron.